Dualitetens moder

 Jobbet i tunnelbanan går inte att beskrivas som en rak eller tydlig linje. Dagarna kan se väldigt olika ut och tempoväxlingen däremellan, kan för utomstående, te sig ganska märklig.

Temat för dagens inlägg är att berätta för er hur denna dualitet kan se ut genom att beskriva ett arbetspass jag hade förra veckan. Dagen började väldigt lugnt, jag vill minnas att det initialt knappt gick ut några jobb de första timmarna. Vi visste dock att det skulle genomföras en mindre icke tillståndsgiven demonstration i Hötorgets tunnelbanestation. Det skulle röra sig om ett 20-tal yngre politiskt aktiva medmänniskor som vill ha en avgiftsfri kollektivtrafik (Skattefinansierad). Min högst personliga åsikt är väl att de inte i grund och botten är helt fel ute, men när jag är i tjänst så är min personliga åsikt inte relevant.

Huvudmålet med den olovliga demonstrationen var att genomföra en massplankning, inte nog med att man saknar tillstånd för demonstrationen men också då att demonstrationens mål var att bryta mot OL 4 kap 6§, 4 st.

4 kap. Ordning och säkerhet i viss kollektiv persontrafik

6 § Det är förbjudet att:

 4. skaffa sig tillträde till område innanför ingångsspärren till tunnelbana utan att kunna uppvisa giltigt färdbevis.

Jag var väl ganska övertygad om att detta sällskap skulle avbryta verksamheten i Hötorget såfort de såg oss men jag hade fel. De gick i samlad trupp ner till spärrarna och förklarade för oss vad de syftade att göra. Jag pratade med en yngre kvinna som jag blockerade med min kropp i spärren, i ett försök att avbryta hennes plankning. Jag ville inte att demonstranternas första intryck av mig var att jag med våld ska slita tag i dem och visa vem som bestämmer. Deras åsikt om oss räckte bra nog redan som den var.

För min del ser jag det också som strategiskt att man initialt får kontakt med någon högre upp i ledningen och visar för denne att man kan prata och resonera. Så, jag står och fysiskt blockerar den här kvinnan och samtalar med henne och jag får bra kontakt med henne. Jag förklarar för henne att jag inte har något problem med själva demonstrationen men att de inte kommer att få planka framför oss, för att då kommer vi att agera på det. Vi har ju trots allt ett jobb att sköta.

Efter att vi samtalat i ungefär 5 minuter så får jag den här kvinnan att lämna spärren och ta sig ut, i samma veva så är det en av de andra ledande gestalterna som ser öppningen och forcerar spärren när hon är påväg ut. Det slutar med att jag trycker in kroppen ännu mer samtidigt som personerna bakom henne försöker trycka på. Det var ett väldigt oklokt beslut, en av mina kollegor ser att jag behöver assistans och hjälper mig att knuffa ut den mest utåtagerande personen. Min arbetsledare begär polis via radion och meddelar att vi har ett gult läge. Polisen landar ganska snabbt och de samtalar med ledaren för demonstrationen. De tar ett beslut att hela sällskapet skall avvisas från stationen, den ena polisen tar tag i ledaren och knuffar bort honom från spärrarna. Demonstranterna reagerar ganska starkt på detta vilket gör att både polis och mina kollegor drar batong och bildar en kedja runt demonstranterna. 

Jag tycker det är fortfarande fascinerande att människor verkar tycka att det är väldigt jobbigt att en vakt med en batong i handen fortfarande kan prata lugnt, bara för att man har en batong i handen och är redo att verka med den så innebär det inte att allt vett försvinner från en. Jag vill inte framstå som arrogant men vi är ju faktiskt ganska duktiga på vårt yrke. Ett bra bevis på det är att det än så länge inte finns några videoklipp på nätet på händelsen som blivit virala trots det faktum att det var väldigt många som filmade hela händelsen. Ordningsvakter som jobbar innanför lagens ramar, som är lugna och professionella blir väldigt sällan kända på TikTok. Sådant är livet, men huvudsaken är att samtliga avvisades från stationen och ingen blev skadad.

Varför tog jag upp just denna händelsen? Jo, under dagtid hamnar vi sällan i situationer där det är rimligt att dra ut batongen men jobbar man tillräckligt länge så kommer det att hända. Anledningen till att jag tog upp händelsen är att den visar vad jag menar är samhällets nidbild av statens våldsmonopol. En myndighetsutövare med batongen i högt läge, som beordrar allmänhet att avlägsna sig från en plats eller att upphöra med icke tillåten verksamhet. I tunnelbanan är vi, i ytterst få lägen den sortens myndighetsutövare, då det sällan finns skäl för det, men med det sagt så innebär det inte att vi inte kan göra det. I ett mångfacetterat yrke så måste man vara mångfacetterad själv. 

Ungefär 2 timmar efter demonstrationen i Hötorget så fick jag ett jobb om att det fanns en förvirrad kvinna på en tunnelbanestation någonstans på Östermalm. Jag och kollegan åkte dit och fann att spärrvakten hade blivit så oroad över personen att han hade släppt in henne i spärrkuren. Det tog inte många minuter innan vi förstod att hon var dement och förvirrat bort sig från sitt hem. Hon var trots allt ganska lugn och det var uppenbart att hon kände sig trygg med oss. 

Jag noterade att hon hade en liten anteckningsbok med sig och jag frågade om jag fick snabbt kolla i den, efter ledtrådar om hennes identitet alternativt telefonnummer till någon av hennes anhöriga. Om ni har tidigare erfarenhet med personer med demenssjukdomar så förstår ni vad jag menar när jag säger att det var ett oerhört svårläst anteckningsblock. Men efter lite luskande så fann jag vid två tillfällen ett telefonnummer till vad jag misstänkte var en anhörig till kvinnan. Efter samtal så fick jag det bekräftat, problemet var att den anhörige bodde i en annan del av Sverige, hon skulle ringa runt till kvinnans grannar och se om de kunde hjälpa till. En timme senare så ringer hon tillbaka och meddelar att en granne är påväg. Vi satt med denne damen i ungefär 2,5h innan grannen kom och hjälpte henne hem igen. 

Från att 2 timmar tidigare, ha en batong i handen och knuffa på främlingar till att 2 timmar senare sitta med en dement kvinna och se till att hon kommer hem utan att komma till skada. 

Dualitetens moder.

Trevlig helg!

/Olle