Idag tänkte jag att vi behöver ett mer lättsamt inlägg att kunna läsa. Som ni numera vet så jobbar jag dagtid i tunnelbanan, vad skulle kunna tänkas vara ett generiskt pass dagtid?
Det är svårt att säga helt klart, allting kan hända men generellt sett så ser dagarna oftast ganska likadana ut fram tills det att vi får en större händelse såklart. Jag tänkte berätta om passet jag och kollegan hade under gårdagen. Min väckarklocka ringde 04.20, 05.10 väntade jag på tunnelbanan in mot T-Centralen där vårt kontor ligger. Jag landade i T-centralen ca 05.23 och gick upp till kontoret, väl där hämtade jag ut nycklar, radio, kroppskamera, mobiltelefon och externt överfallslarm.
Sedan tog jag på mig skyddsvästen, skjortjackan och reflexvästen och satte mig ner för att logga in mig på NOVA som är polisens IT-stöd för vakter. Där anmäler vi när vi går i tjänst och via den hemsidan så avrapporterar vi också alla tjänsteåtgärder digitalt som vi gör under passets gång. Fantastiskt och i tiden! När klockan slår 06.00 så skall vi ha tryckt en åtta på radion som då skickar meddelandet "Passpågång" till Trygghetscentralen, så att de vet att vi går ut i tjänst.
Ett av de första jobben vi fick denna dag var att det skulle finnas en bedömt påverkad kvinna på ett blått tåg som vi skulle möta i T-centralen. Vi går ner till plattform 5-6 som är blå plattform på T-centralen (Spår 5 är norrgående blå, och spår 6 är södergående blå.
Vi inväntar tåget och ger stopptecken till föraren, vi påträffar en kvinna som stämmer in på signalementet som vi fått från trygghetscentralen. Det tar inte mycket tid för oss att förstå att denna kvinnan har missbruksproblematik, mest troligt någon form av centralstimulantia, bedömt amfetamin, eller för ni som är mer belevade, tjack eller discopulver. En icke otrolig tanke var även att kvinnan varit igång hela natten då hon hade ont i fötterna. Vi samtalade med henne på plattformen ett tag innan vi tog beslutet att avvisa henne, då vi befarade att hon kommer att äventyra ordningen och säkerheten i kollektivtrafiken. Hon var, likt väldigt många amfetaminmissbrukare väldigt pratglad, och samtalet pendlade mellan satan och herren som hon menade försökte dra henne antingen åt det goda eller åt det onda.
Hon var en väldigt intensiv individ, slutligen så lämnar hon tunnelbanan och vi var nöjda. 20 minuter senare är hon åter utanför ingången till T-centralen vid Klarabergsgatan och då samtalar vi med henne igen då hon dansar ganska häftigt utanför ingången och beter sig smått utåtagerande mot förbipasserande. Hon förklarar för oss att hon behöver en tändare för att kunna tända sin cigarett. Vi gör en överenskommelse att vi ska hjälpa henne med att tända cigaretten om hon därefter fortsätter sin promenad bort från tunnelbanan. Hon köper vårt förslag, cigaretten tänds och hon försvinner bort i riktning mot Kungsholmen, dansandes, pratandes för sig själv och nöjt bolmandes på sin cigarett. Hon återvände inte.
Det kanske inte lärs ut på OV-utbildningen att man ska tända cigaretter men för min del handlar detta jobb väldigt mycket om kompromisser och någon form av social kreativitet. I det här fallet behövde vi inte ens fysiskt ta tag i denna kvinna för att hon skulle lyda oss. För henne räckte det med att vi hjälpte henne med att tända sin cigarett.
Resten av dagen är mer suddig för min del, men lite senare på morgonen så ropade en patrull i T-centralen att de hade funnit mänsklig avföring på stationen och begärde jourstäd. Senare under dagen så noterade vi bajskorven, som var av en imponerande storlek. Detta är inte första gången eller sista gången direkt. Detta jobb blir så mycket lättare om man inte är känslig för starka dofter, kiss, bajs och spya. (Ni kan sluta vara oroliga, den städades bort inom en timme.)
Vi jobbar 11-timmarspass och under hela detta pass så sökte min kollega efter nybakade chokladkakor från ICA vid ingången mot Sergels torg, men det var lördag och vi hade glömt att ICA inte öppnade förrän KL 09.00. När ICA väl hade öppnat så fick kollegan höra att det skulle dröja minst 45 minuter innan kakorna var färdiga. Hon brusade av frustration, och gick runt och sa "kakor" hela jävla tiden. Hon skulle ha dem, inget skulle hindra henne! Jag och min arbetsledare gick runt och njöt av att se henne såhär irriterad och frustrerad fram tills det att arbetsledaren skulle in på ICA och köpa frukost. Han får då höra av butikschefen att en duvhök hade flugit in i butiken och var väldigt stressad. I biljetthallen sökte vi samband med två poliser som biträdde oss i infångandet av fågeln, kollegan kontaktade en gammal kollega som hade kontakter med fågelkunniga. Polisen tillsammans med vår arbetsledare och min kollega lyckades fånga in fågeln som sedan kunde släppas fri utanför Sergels torg och flyga iväg för att åter kunna skrämma livet på duvorna som terroriserar plattan.
Vi gick tillbaka till ICA för att se om kakorna var färdiga men de hade stängt ner allt när fågeln flugit in. Vid 13-tiden så fanns det OÄNDLIGT med nybakade kakor och min kollega kunde inte dölja sin glädje. Hon köpte sex stycken kakor och vi gick upp till ingången för att njuta av solen och KAKORNA.
Hon väntade på sina kakor i över 5 timmar.
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.
//Olle
Kommentarer
Skicka en kommentar